Idag befann jag mig i en situation där jag tvingades att tänka och prata om min mamma och mina systrar. Det var en berättelse om hur man lagar mat i min kultur, men den öppnade en hel del inte bara ett minne utan också en insikt att det som jag trodde var normalt när jag var liten kanske inte längre är rättvist.
Det här är en anteckning till mig själv för att komma ihåg att skriva om detta ämne i framtiden. Idag berättade jag lite om hur mycket min mamma jobbade för att uppfostra mig. När jag började prata om det blev jag känslig och sa bara få ord.
Det som jag vill skriva om är hundra gånger så mycket som jag försökte att prata om. Man måste upprepa det för varje kvinna i Tigray.
Jag kunde inte hitta ord för att förklara vad jag menar eller vad dessa berättelser kommer handla om. Allt som gäller livet är svårare för min mamma än det är för min pappa. Det var svårare för tjejerna än det var för pojkarna. Mina systrar hade det hundra gånger så mycket svårare att leva.
Det är det jag vill skriva om i framtiden. Det är det som ger mig smärta i hjärtat nu. Det är det som gör mig önska att jag kunde skriva på svenska obegränsat på grund av brist i min språkförmåga.
Följ mig så får du höra allt som sitter i mitt hjärta.