Idag var varken lång eller kort. Jag vill skriva om tidens relativitet eftersom jag upplevde att ibland kan en timme vara så lång som en dag, och ibland är en dag så kort som en timme.
Jag hade några intensiva timmar idag eftersom jag fördjupade mig i mitt arbete. På kvällen upplevde jag tiden som om en timme var så lång som en dag. Då var jag stressad av något viktigt och visste inte vad jag skulle göra. Jag ville bara att tiden skulle gå fort så att jag kunde sova.
Men till slut löste jag det som stressade mig och började fundera över tidens relativitet.
När jag reflekterar över mina dagar är några väldigt korta medan andra kan vara mycket långa. Det beror på hur man spenderar dagarna.
Jag tror att den första viktiga punkten att komma ihåg är att livet är en blandning av sådana dagar. När det blir tufft är det bra att tänka på att det kommer att bli bättre. När allt ser ut att vara på plats och livet är perfekt bör man påminna sig om att livet inte kommer att vara så här alltid.
Det lärde jag mig idag igen. Jag visste det för länge sedan, men idag kom det tillbaka på ett annat sätt.