Igår bytte jag min profilbild på ett av mina sociala medier. Det var oväntat att jag fick olika reaktioner samt många positiva kommentarer.
När jag läste alla kommentarer idag märkte jag att de visade något intressant. De var varierade, som jag redan nämnde, men de var också olika på olika sätt.
Om man får fler kommentarer från olika människor på en bild, eller vad som helst, kan man förvänta sig olika kommentarer. Det jag fick var inget speciellt, men det var lite annorlunda. Kommentarerna kom från olika grupper av mina vänner.
De som kände mig när jag var liten använde gemensamma saker som vi delade. En kompis skrev till mig på ett språk som vi brukade använda när vi gick i grundskolan. Om man vill säga till exempel ‘man’ ska man skriva ‘nam’. För att förstå ordet måste man läsa det från höger till vänster. När jag läste den kommentaren kom jag ihåg allt som jag njöt av under de dagarna. Jag mindes kompisar som jag hade då, några som inte finns längre.
Vissa kommentarer var från kompisar jag kände när jag studerade på universitetet. Kommentarerna speglade inte bara vad mina vänner ville säga utan också hur jag brukade umgås med dem under den tiden.
Jag fick även kommentarer från mina studenter, och det kändes bra att veta att de har bra minne om våra korta interaktioner.
Poängen är att kommentarerna inte bara visar hur olika människor ser bilden nu eller vilka minnen den väcker hos dem, utan de olika kommentarerna speglar också hur annorlunda jag har varit under de dagarna (och åren). Genom att läsa vad mina vänner skrev kunde jag återuppleva mina dagar och njuta av olika speciella minnen.
Jag är tacksam att jag lever. Livet är sött och vackert när man kan reflektera över det utan att vara dömande och känslosam.